Dagen i bilder
Mormor har varit här och gölligöllat. Och Esther? Mjooo, hon har hjälpt till att öppna födelsedagspresenter. Mammas födelsedagspresent, inte Esthers. Hon är ju för hjälpsam... :P
Tänt var det här!
Och där! Där me? Och där och där och där och där! Simsalabim så var det där tjocka novembermörkret som bortblåst i hela avlånga Sverige.
Härligt, härligt!
Trevlig första advent på er!
El Orfanato [Barnhemmet]
Charlie? Njae, ingen film som föll den lille herr´n i smaken. Han ger den fem sömnpiller av fem möjliga. Sov igenom hela. Det vill säga en timme och fyrtiotvå minuter. :P
Kålla in träjlern?
Bästa Esther håller stenkoll
Hon kommer och skvallrar till oss på direkten om det är något som hon tycker bör uppmärksammas. Exempelvis om Charlie precis har vaknat. Älskade hund!
Plötsligt händer det
Trumpeter och fanfarer! Flygande hattar och glädjetjuuuut! Jag lyckades hänga upp den rakt... :P 
Värpningen/förlossningen
I vilket fall, när Peter kom hem från jobbet åkte vi till IKEA. Jag var rädd att värkarna skulle avta (som de kan göra) så vi tänkte att det var lika bra att hålla igång. Sagt och gjort, en runda på IKEA blev det. Och värkarna? Ja, de kom tätare.
Under natten försökte jag sova men det gick bara inte. Framåt morgonkvisten gjorde det riktigt ont och värkarna kom med 5 minuters mellanrum så vi åkte upp till förlossningen. Var bara där och vände. Jag hade inte öppnat mig tillräckligt mycket så det var bara att åka hem igen.
Mamma och Peter hjälpte mig genom dagen. Ibland hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mamma masserade ryggslutet och Peter satt framför datorn och klockade. Han var så trött att han somnade mellan varje värk. När jag gnydde/skrek NU, vaknade han till och tryckte på mellanslagstangenten för att registrera ännu en värk och sen somnade han om igen. Kan förresten rekommendera Värktimer.se för de som ska till och värpa. Riktigt bra sida.
Jag var verkligen sämst på att andas igenom smärtan. Spände mig som bara den och då gjorde det såklart ÄNNU ondare. Men det är bra fiffigt ändå... att kroppen låter en vila mellan värkarna. Det tackar vi för.
Framåt halv fyra på eftermiddagen stod jag inte ut längre. Jag var helt knäckt och hade inte sovit på trettiotvå timmar. Så det blev till att åka upp till förlossningen igen och då var jag öppen 6 cm. Hallelulja! Fick äntligen lite lustgas och så fick jag hoppa i ett varmt bad som var omgivet av levande ljus. Helt underbart! Det där badet blev dock inte så långrandigt. Lustgasen var ju kvar på rummet. Stod ut i 20 minuter och sen var jag snabbt tillbaka och inandades det där fantastiska igen.
Vid sju på kvällen fick jag EDA. Det var som att komma till himmelriket. Bokstavligen. Vid tio gick vattnet och vid elva eskorterade Peter runt mig ute i korridorerna i en sådan där käck gåstol. Hade aldrig klarat det utan honom. Alltså, hade inte klarat värpa utan honom. Gå i gåstol? No problemas... :P (Peter, du är bäst! Alltid så glad, positiv och lugnande. Tack för att du finns!)
Runt midnatt blev jag plötsligt jätteyr och började kräkas och i samma veva gick fosterljuden ner. In i rummet kommer diverse sjukhuspersonal inspringade. Vi blev jätterädda! Som tur väl var så återhämtade sig fosterljuden snabbt.
Jag fortsätter dock att må riktigt kasst. Kräks, är jättetrött och vågar inte blunda för att jag är rädd att jag aldrig mer kommer att vakna igen. Allt kändes jättekonstigt. Det var som att jag befann mig i en bubbla.
Vid tre började jag krysta men det hände inte så mycket. Vid fyra kontaktas en läkare på grund av för svaga krystvärkar. Nu skulle de ta hjälp av en sugklocka. En sugklocka!? Enligt Peter sa jag här något i stil med "vårt barn ska inte få något conehead" och så tog jag i lite till.
Med hjälp av mina sista krafter, världens bästa Peter och lite yttre press föddes sen underverket. Vår älskade lille Charlie! Och i samma ögonblick som han föddes försvann all smärta på en millesekund. Kroppen är fantastisk.
Och så låg han plötsligt där på mitt bröst. Vågde först inte röra honom för jag trodde inte det var sant. Har aldrig i hela mitt liv upplevt något så mäktigt. Det jag kände då går inte att beskriva med ord. Det var och är fortfarande helt fantastiskt!
Sen var det den jäkla moderkakans tur. Den ville ju för bövelen inte lossna, utan satt fast. Hua! Min stora skräck. Efter femtio minuter och diverse försök lossnade den i alla fall. På håret! Hade ju inte varit kul att avsluta det hela med en operation.
Kort och gott så pågick det hela i cirka fyrtio timmar och jag var vaken i ca två och ett halvt dygn. Har aldrig känt mig så schleeeeten tror jag.
Galet, men jag skulle kunna göra om det här NU på direkten utan att ens blinka. Vi fick ju en Charlie! :)
Si så där
Då ska vi se hur det går idag? Känns både spännande och lite smånervöst. Får se om jag klarar mig utan att använda någon av de tre livlinorna. Men det ska nog bara gå bra.
1. Fråga publiken
Esther och Fritte? Ääähum? Det här var ingen bra livlina.
2. Ringa en vän
Den nyblivna mamman får under 30 sekunder (om bebis tillåter) prata med en vän per telefon. Tror jag kommer ringa en vän i alla fall... :P Mohahaha!
3. Femtio/Femtio [50:50]
Datorn väljer bort två av de felakiga svarsalternativen om bebisen gråter. Den här kan jag nog klura ut själv. För antingen är han trött, hungrig eller så vill han bli buren.
Buhu
Fy vad trist. :/
Första veckan hemma i bilder
Julen är stulen
Har inte haft en tanke på detta. Min hjärna har varit ockuperad av helt andra saker...
Tröttisar
Aj!
Vad händer med bröstvårtor när det är kallt?
Mhm! Helt rätt!
Och min? Ja, inte nog med att den står givakt, den spricker ju all over again... and again... and a
Tio dagar senare...
Under själva graviditeten var jag aldrig särskilt orolig för själva förlossningen utan jag var mest orolig för hur det skulle kännas efteråt. Föreställde mig att det skulle vara hemskt smärtsamt och krävas määängder med Panodil och bredbent vankande innan det skulle kännas någorlunda ok igen. Jag har tagit sex Panodil sen värpningen. Det är allt.
Ingen kropp och förlossning är den andra lik, det vet jag. Vi har alla olika förutsättningar och det är mycket som kan hända.
Jag är bara så förundrad över hur kroppen fungerar. Det är ju helt fantastiskt att den läker sig så fort efter en så stor påfrestning.
Det här var inte det lättaste
Det kommer nog att ta en vecka eller två innan det går problemfritt att styra både hund och vagn dit man vill.
Tur att vi köpte en terrängvagn. För när Esther ska göra nummer två springer hon i hundratio. Och vi efter. Stora gräsytor nosscannas in i minsta detalj. Och vändningarna? Ja, det är hundraåttiogradiga. Så här gäller det att hänga med i svängarna. Minst sagt... :P
Fredagsmys
Herregud vad hungrig man blir av att amma. Jag känner mig som ett svältfött lejon mitt på savannen. VRÅÅÅLHUNGRIG!
Det har varit en lååång dag idag så nu tänkte vi runda av med lite (läs massor av) god mat, lite godis såklart, mys i soffan och så filmen "Inside I´m Dancing". Ska blir så skönt. Hopppas nu bara att jag kan hålla mig vaken... :P
Esther kommer till undsättning
Fattar inte riktigt
Jag går här i min rosa lilla bubbla och timmarna bara försvinner om dagarna. Tänkte ju att jag skulle försöka skriva ner den däringa 40-timmar långa förlossnings/ värpningsberättelsen medans den fortfarande ligger kvar färskt i minnet. Men det blev visst inte så idag heller... Jajja, imorgon är en ny dag och så behöver jag Peters hjälp för att fylla i en och annan *hos* lucka... :P
Babbi! Babbi! Babbi!
Tusen tack för presenten! Coolaste bodyn ju. Vi blev så himla glada. Den är jättejättefin!!!
Gölligöll [gulligull]
Så där...
Nu har de bekantat sig med varandra och allt går riktigt, riktigt bra. Så himla skönt. Esther var lite förnärmad och sårad igår över att någon hade flyttat in medans hon var borta men nu har det vänt och hon är mest nyfiken. Fritte går bara runt och spinner och verkar inte bry sig alls...
Voff
Och så ska det bli så roligt och spännande att de äntligen ska få träffa Charlie.
Vilken najs sörprise
Gick upp ca 16 kg totalt under graviditeten. Fyra av dem ligger och sover just nu och ytterligare några till försvann under förlossningen. Men resten? Vart tog de vägen så fort...?
Mys
Det är nästan så att jag går sönder. Trodde inte det var möjligt att känna så här mycket på en och samma gång. Är så innerligt lycklig. Och tacksam. För er. Min egna lilla familj...
Goda nyheter
Några bilder från BB
Det blev några dagar på BB. Charlie fick lite gulsot och så hade han en liten infektion i kroppen så vi fick stanna ett par dagar extra för observation...
Äntligen hemma igen
Tuuuusen tack för alla jättefina kommentarer! Jag blir alldeles rörd. Det har varit en lång vecka. Den däringa värpningsprocessen tog sin lilla tid vill jag lova. Och ONT gjorde den också. Aj, aj, aj! Men jag skulle göra om det igen utan att ens blinka. För det man får är något helt fantastiskt. Det här är det mäktigaste och mest fantastiska jag har varit med om i hela mitt liv.
Jag tror benne mig att jag är världens lyckligaste just nu. Nej förresten, stryk det. Jag ÄR världens lyckligaste...
Lägesrapport
Charlie och Ann-Louise hälsar att de vilar upp sig på BB.
Sjukhusmaten är en sådan kulinarisk upplevelse att de har bestämt sig för att stanna kvar några extra dagar! Det ryktas nämligen om att det bjuds på levergryta de närmaste dagarna, vilket verkligen glädjer vegetarianen Ann-Louise...
Tack för alla kommentarer!
/Peter
Han kom som ett yrväder...
Brb
Frulle framför Nyhetsmorgon
Jag har det allt bra jag. Nu får jag plats med både frukosten och fjärrkontrollen... :P
Guld
Peter har pyntat Esther med guld dagen till ära. Hörru, kan du inte pynta mig lite me? Lite nytt blingbling är ju aldrig fel... :P
Någon lyser fortfarande med sin frånvaro...
Har varit hos barnmorskan nu på förmiddagen. Mina värden ser tack och lov bättre ut och det känns skönt. Var lite småorolig där ett tag. 
Bebisen verkar dock inte vilja ge sig till känna ännu. Kan det bero på det dåliga vädret? Jajja, inte så mycket att göra. Vi väntar vidare. Otåligt. Men ändock...
Värpningsseismografen
Att städa exempelvis, det gav knappt märkbara resultat på värpnings- seismografen. Se Kalmar ta SM-guld? Inga utslag what so ever och det gav inte den starka maten heller.
Den långa långpromenaden blev dagens höjdpunkt. Yey! Resultatet var slående. Det blev nämligen en och annan sammandragning plus några teasers/förvärkar. Det ni! :P
To be continued...
Note to self
Försök i möjligaste mån sova med munnen stängd så slipper du vakna med Esthers baktass i munnen. Hårigt? Mhm! Tvi.
En liten sak till lilla mamsen
För att förhindra att det bli slitskador i parketten när vi har åkt in till förlosssningen så har vi köpt något litet som kan hålla mamsen sysselsatt i en timme eller två. 
För känner jag henne rätt så kommer hon irra runt här i lägenheten som en osalig ande. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Ja, ända tills det har bildats en stig eller två. Så denna gåva (400 g, trekantig och god) är i rent egoistiskt syfte... ;-)
Nejda.
Men något litet ska hon allt ha när hon är så snäll. Hon har nämligen stått "stand by" och står fortfarande, redo att köra hit på direkten för att vara hund- och kattvakt. Så det här är bara ett liiiitet tack. Jag hoppas verkligen att vi snart får ringa och fråga om du är "ready for take off"?
[Host]
Soon to be grandma... :P
En och annan liten teaser (förvärk), det är allt...
Så vi passar på att åka över till Öland en runda. Ska bli skönt att komma utanför 50-skyltarna och se något annat än Kääälmars gator och torg.
Knasigt det här med att gå och vänta och längta efter att det ska börja göra ont. Helt bisarrt egentligen. Men det är ju en positiv smärta. Jajja, inget är som väntans tider. Förr eller senare kommer den ju ut...
Same same but different
Det visade sig att det inte hade blivit någon förbättring (högt blodtryck och äggvita i urinet) så vi blev uppskickade till förlossningen. Väl där fick jag ligga kopplad till en sån däringa klatchig ctg-apparat och så togs det blodprover och någon odling.
Allt såg bra ut (ingen fara alltså) även fast det inte är helt bra. De ska kolla upp allt igen på måndag.
På måndag?!
Vad fasiken, nu får det allt ta och bli lite action här!
Give me some pain. I'm bored... :P
Näe, ingenting än...
Tror att vi får börja jobba på det där självförtroendet på direkten. Verkar ju vara en blyg/pryd liten rackare som gömmer sig där inne... :P
Ska iväg och ta nya prover och kolla blodtrycket nu på morgonkvisten. Får hoppas att det ser bättre ut idag. :-)
Siluettbilderna
Jag har fått jättemånga frågor angående siluettbilderna så jag tänkte försöka förklara hur jag har gått tillväga. De är inte tagna i någon studio utan hemma framför köksfönstret i all sin enkelhet. Man tager vad man haver som de brukar säga, och det här hade jag:
Ett fönster.
Starkt dagsljus ute.
En vit gardin att dra för fönstret med.
En kamera på stativ.
En jättemage. (Går såklart lika bra med annat valfritt objekt eller person utan jättemage)
Photoshop.
Och så lite tålamod.
Bilderna togs sen helt utan blixt med hjälp av självutlösaren framför fönstret med de vita gardinerna fördragna i bakgrunden. Lekte bara lite med ljusinsläppet. Från kameran tankades de över till photoshop där kontrasterna och en del detaljer förstärktes. Och simsalabim...
Nope
Ingen liten bebis än utan jag är fortfarande jättejättegravid. ;-)
Känner mig tack och lov piggare och friskare idag. Pju. Att ta det lugnt och vila verkar göra susen så jag fortsätter med det. Det har verkligen gått upp och ner den senaste tiden. Ena dagen har jag kännt mig hur bra som helst och riktigt stålmannenstark och sen har allt plötsligt ändrats och blivit raka motsatsen.
Hoppas nu bara proverna ser bra ut imorgon om jag fortfarande är ovärpt då. Man vet ju aldrig. Alltså om jag fortfarande är ovärpt eller ej. Det är olidligt spännande just nu. Det kan ju lika gärna hända idag som om en vecka. Åh, detta väntlängteri! Man kan bli tokig för mindre. :)
Jag gör gladeligen om det här igen utan att ens blinka om jag får möjlig- heten. Den här resan har varit och är helt fantastisk!
Eländet fortsätter
Omöjligt
Pajreceptet
Ingredienser1 pkt Maizena pajmix
2 ägg
2 dl riven ost
2 dl matlagningsgrädde
Valfri fyllning
Blanda först ihop pajdegen och klä den i formen. Lägg sen i valfri fyllning. Vi brukar variera så det kan bli allt från tacofärs, kyckling/broccoli/västerbottenost eller champinjoner, paprika, lök. Bara fantasin sätter gränserna.
Vispa ihop ägg, ost och matlagningsgrädde som du saltar och pepprar. Häll över smeten i pajformen. Grädda i ca 35 minuter på 200 grader.
Busenkelt och jättegott!
My Big Belly
Oj, ser ut att bli en jobbig dag. Det här tror jag kräver sin frukost minsann...
Grönsakspaj...
...och så lite glass med "tillbehör" till efterätt. Mumsfillibabba! Det senare ska avnjutas till Färjan på kanal 5 och Håkan "Inga konstigheter" Hallin. Grodorna som kommer ut ur den mannens mun ibland. Haha! De kan ju få vem som helst till skratt... :P
Min lilla följeslagare
Älskade lilla Esther. Hon lämnar aldrig min sida och följer mig vart jag än går. Det märks så tydligt att hon vet vad som är på gång.
Jag tycker att det är helt fantastiskt. Hon är så medveten. Djur känner och vet så mycket mer än vad vi tror att de gör.
Jag är inte det minsta orolig för hur det kommer att bli. Esther kommer att få vara med på precis allt fortsättningsvis också. Ja, allt utom den där (svälj) förlossningen då... :P
Peter tycker jag är lite som Skalman i Bamse just nu...
Sitter och funderar...
Funderar på om jag har gjort något vettigt idag? Men näe. Jag kommer inte på en endaste grej...
Jo förresten! Jag har ju käkat ett par pepparkakor för att bli snäll och sen så föreslog jag att vi skulle hämta hem pizza istället för att äta upp kycklingsalladen från igår. Och kan ni tänka er? 
Förslaget föll sambon i smaken. Det har med andra ord varit en mycket produktiv dag... :P
Nybadad
Det är hemskt att bli ren. Buhu...
Och Halloweenhelgen till ära kör vi på...
Taaada! 
Filmtemat skräck såklart. Lite mat i magen och sen är det minsann dags att gömma sig bakom kudden igen... :P
The Happening
Stämningen i den var helt ok. Krypande, obehaglig och lite skrämmande. Men överlag kändes filmen ändå ganska platt och skådespelarinsatserna var inte helt hundra.
The Mist
Klart sevärd med ett oväntat slut. Men animationerna? Näe...
Stålis
I vilket fall så känner jag mig som stålis (stålmannen) idag och så äter jag som en hel häst. Jag hade massor av sammandragningar och förvärkar igår och de blev inte direkt bättre av att spatsera runt på Ikea. Det kanske bara blev för mycket eller så var den där prinsessbakelsen och halloweenkakan jag proppade i mig...
Esther öppnar paket.