Värpningen/förlossningen
I vilket fall, när Peter kom hem från jobbet åkte vi till IKEA. Jag var rädd att värkarna skulle avta (som de kan göra) så vi tänkte att det var lika bra att hålla igång. Sagt och gjort, en runda på IKEA blev det. Och värkarna? Ja, de kom tätare.
Under natten försökte jag sova men det gick bara inte. Framåt morgonkvisten gjorde det riktigt ont och värkarna kom med 5 minuters mellanrum så vi åkte upp till förlossningen. Var bara där och vände. Jag hade inte öppnat mig tillräckligt mycket så det var bara att åka hem igen.
Mamma och Peter hjälpte mig genom dagen. Ibland hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mamma masserade ryggslutet och Peter satt framför datorn och klockade. Han var så trött att han somnade mellan varje värk. När jag gnydde/skrek NU, vaknade han till och tryckte på mellanslagstangenten för att registrera ännu en värk och sen somnade han om igen. Kan förresten rekommendera Värktimer.se för de som ska till och värpa. Riktigt bra sida.
Jag var verkligen sämst på att andas igenom smärtan. Spände mig som bara den och då gjorde det såklart ÄNNU ondare. Men det är bra fiffigt ändå... att kroppen låter en vila mellan värkarna. Det tackar vi för.
Framåt halv fyra på eftermiddagen stod jag inte ut längre. Jag var helt knäckt och hade inte sovit på trettiotvå timmar. Så det blev till att åka upp till förlossningen igen och då var jag öppen 6 cm. Hallelulja! Fick äntligen lite lustgas och så fick jag hoppa i ett varmt bad som var omgivet av levande ljus. Helt underbart! Det där badet blev dock inte så långrandigt. Lustgasen var ju kvar på rummet. Stod ut i 20 minuter och sen var jag snabbt tillbaka och inandades det där fantastiska igen.
Vid sju på kvällen fick jag EDA. Det var som att komma till himmelriket. Bokstavligen. Vid tio gick vattnet och vid elva eskorterade Peter runt mig ute i korridorerna i en sådan där käck gåstol. Hade aldrig klarat det utan honom. Alltså, hade inte klarat värpa utan honom. Gå i gåstol? No problemas... :P (Peter, du är bäst! Alltid så glad, positiv och lugnande. Tack för att du finns!)
Runt midnatt blev jag plötsligt jätteyr och började kräkas och i samma veva gick fosterljuden ner. In i rummet kommer diverse sjukhuspersonal inspringade. Vi blev jätterädda! Som tur väl var så återhämtade sig fosterljuden snabbt.
Jag fortsätter dock att må riktigt kasst. Kräks, är jättetrött och vågar inte blunda för att jag är rädd att jag aldrig mer kommer att vakna igen. Allt kändes jättekonstigt. Det var som att jag befann mig i en bubbla.
Vid tre började jag krysta men det hände inte så mycket. Vid fyra kontaktas en läkare på grund av för svaga krystvärkar. Nu skulle de ta hjälp av en sugklocka. En sugklocka!? Enligt Peter sa jag här något i stil med "vårt barn ska inte få något conehead" och så tog jag i lite till.
Med hjälp av mina sista krafter, världens bästa Peter och lite yttre press föddes sen underverket. Vår älskade lille Charlie! Och i samma ögonblick som han föddes försvann all smärta på en millesekund. Kroppen är fantastisk.
Och så låg han plötsligt där på mitt bröst. Vågde först inte röra honom för jag trodde inte det var sant. Har aldrig i hela mitt liv upplevt något så mäktigt. Det jag kände då går inte att beskriva med ord. Det var och är fortfarande helt fantastiskt!
Sen var det den jäkla moderkakans tur. Den ville ju för bövelen inte lossna, utan satt fast. Hua! Min stora skräck. Efter femtio minuter och diverse försök lossnade den i alla fall. På håret! Hade ju inte varit kul att avsluta det hela med en operation.
Kort och gott så pågick det hela i cirka fyrtio timmar och jag var vaken i ca två och ett halvt dygn. Har aldrig känt mig så schleeeeten tror jag.
Galet, men jag skulle kunna göra om det här NU på direkten utan att ens blinka. Vi fick ju en Charlie! :)
Vad fint skrivet! :) En härlig beskrivning, trots alla smärta!
ÅH, vad spännande att läsa! Du gjorde ett KANONJOBB! Duktig tjej! :D
man, det lät läskigt..usch jagär så rädd
Konstigt det där... Det gör så in i h-vete ont, men man är beredd att göra om det tusen gånger bara man får sin guldklimp. Nu hade jag en drömförlossning, med bara tre timmar jobbiga värkar, två av dem med lustgas. Sen var hon ute! Låter ju enkelt så här i efterhand...
Visste inte om jag skulle våga läsa...men mjo jag gav med mig å läste :)Superwoman där! 40 timmar låter som ett rent helsike, men så skönt att höra att det är värt det big time. Känner mig lugn och förväntansfull nu :)
Shit vännen! Jag är imponerad över din styrka och uthållighet. Du är fantastisk... en super höna! ^_^
All den dära smärtan skrämmer livet ur mig... men jag hoppas verkligen att jag oxå kommer att få uppleva den någon dag. Älsklingen och jag har tråkigt nog misslyckats med själva "simmaren möter ägget" i över ett år nu...
Snyft... så fint! Gulliga du skriver så underbart! Visst gör det ont som tusan - min son försökte de dra ut med sugklocka. Tjena, han satt ju fast! Jag, som är ganska så smärttålig, skrek; "det här är en mardröm!". Minns att läkaren såg rätt så irriterad ut - eller var hon kanske koncentrerad? :) Det var ju lite dimmigt vid det laget. Men visst gör man om det - belöningen är ju så enorm! Kram!
Ah vilken fin historia! :D
Vilken böna du är! Stark och modig. Och det där med att smärtan går över direkt bebben har kommit ut, det hoppas jag benhårt på när det väl blir min tur :-) Kan väl inte säga att jag är överdrivet smärttålig... haha!
Ja underbart! :) Det är så att man blir sugen!!
Du kan verkligen skriva så att du fångar en och så att man skrattar samtidigt :)
Keep up the good work as always! :)
Tack för att du delar med dig =)
Visst ÄR det en fantastiskt upplevelse!!!
Kram!
Har väntat på det här inlägget.Gillar att höra/läsa förlossnings historier.Vet ej varför,hehe...
"Vårt barn ska inte få något conehead"
HAHAHAHAHA! Jag ligger dubbelveken!!!
;-D
You go girl!
Bra jobbat!
Det låter som om du hade det verkligt kämpigt. Och jag som gnällde över 11 timmar med min första, som faktiskt slutade med sugklocka. Men vår dotter har tydligen en riktig tjockskalle ;-)och fick bara lite blåmärken.
Så fin historie :D
Mäktigt, underbart, läskigt, spännande!
Tack för att du delar med dig & tack för den positiva tonen, trots allt slit & smärta jag antar att det innebar. Det är ett äventyr som än ligger utom räckhåll för mig men som jag verkligen ser fram emot. Med skräckblandad förtjusning må jag tillägga! ;)
Vilken fantastisk beskrivning!! så mycket du som bara du kan va!! helt underbart!!
helt utan försköningar och ändå bland det finaste jag läst.
jag är glad att Charlie valde er, är helt säker på att ni är den bästa av kombinationer.
vilken fin blogg! jätte bra skrivet :) titta förbi våran, en av sveriges populäraste bloggar :D http://www.pixation.se/blog
Psst, ville bara säga att du har fått en bloggaward hos mig!
http://fotohornan.blogspot.com/2008/11/blogaward.html
Hua vilken pers! En hjältinna är du ska du veta! Kram
Åh, som jag väntat på detta inlägg =) Kul att du delade med dig! Men det lät himla jobbigt.. å jag som tyckte mina 4 timmar var hemska, hahah. Du är stark!
å , detta va nog den finaste förlossningsberättelsen jag har läst , och då har jag läst många :) Du får smärtan att försvinna i ditt sätt att skriva men man vet om att den finns, det är en sådan här förlossningsberättelse man ska läsa, verkligen jätte fin! grattis till de lilla underverket :)
Det är med skräckblandad förtjusning man hör sådana här historier. Man både längtar till och fruktar den dag man själv är där. Tack för att du delar med dig av alla äckliga och fina detaljer :)
Härligt att läsa! Vad duktig du var! Liknade min 1a födsel oxå faktiskt! Häftigt! :) Ha en skön kväll!
GRATTIS!!! Sicken söt liten Charlie!
BRA JOBBAT!!
GRATTIS!!! Sicken söt liten Charlie!
BRA JOBBAT!!
Åh... Jag får tårar i ögonen! Och får så starka minnesbilder själv. Så mäktigt det är. Det är verkligen en unik upplevelse. Jobbigt att det blev så långdraget för er, men härligt att det gick så bra. Så roligt att få ta del av er förlossningsberättelse.
Stor kram!
Vad duktig du har varit. Det är så roligt att du delar med dig av dina händelser. Han är otroligt söt lilla Charlie.
Tack för du delade med dig av den fina upplevelsen :)
Snubblade nyss in på din blogg och måste bara få säga detta!
♥ Gud vilken härlig förlossningsberättelse! En av dom bästa skrivna som jag läst.
♥ Vilken underbart söt son ni har! Med ett dunderfint namn och, vad det låter som, 2 underbara föräldrar! Han kommer växa upp med många fina foton också :)
♥ Din blogg är verkligen en toppenblogg och jag ska återkomma :) Lägger in den på blogglovin' fort som attan :) Här vill jag inte missa nått!
Ha det toppen så hörs vi säkert mer :)
♥ /Therese - Eira min ögonsten ♥
Det är så sjukt jobbigt att ha värkar så länge, det var samma sak för mig, man orkar inte uhr mycket som helst men skönt att det inte blev några komplikationer!
Känner igen mig när sugklocka kommer på tal. När det nämndes i någon av mina förlossningar så såg jag en stor utgjutning på mitt barns hjässa. Aldrig livet tänkte jag och pressa ut "klumpen" med mina sista krafter.
I dag har jag varit på bussresa till Kalmars slott. Åt först en urgod buffé på "Byttan" innan det var dags att titta på allt julpynt på mässan. Känns verkligen i fötter och ben att man har gått och stått en hel del i dag. Tänkte på dig när vi åkte genom Kalmar och spanade för att ev se dig på promenad med vagn o Esther... ;)
Your blog is BEAUTIFUL...and your photography is stunning, so sharp.
Jen Ramos
'100% Recycled DESIGNER Cards & More'
<a href="http://www.madebygirl.com">www.madebygirl.com</a>
<a href="http://madebygirl.blogspot.com">madebygirl.blogspot.com</a>
Så fin han är!
Tack gumman för den söta kommentaren :) Ha en skön fredag.krammar
Å så fint! Men jobbigt! Men sen blev det ju så fint på slutet så jag fällde en tår!
jag grat nar jag laste.
Vill med ha barn med ar sa radd att foda, tank om den fastnar?
åh herregud vad du fick kämpa länge. Starkt att du orkade det! Ni fick ju iaf världens bästa belöning för mödan!
Långdraget men visst är det härligt! önskar er en underbar dag!!
kramis
Jag har läst två gånger medan tårarna runnit...Det ÄR speciellt, men lite tråkigt att man är så "borta" att många detaljer är glömda. Jag kunde nog inte ens bada i 20 min, spände mig som en båge i vattnet vid värkarna och när jag kom tillbaka till sängen och lustgasen sög jag så hårt att jag "försvann". Lite läskigt, och jag fick EDA efter ytterligare 1,5 timme och jag säger som du:
"Thank heaven...".
Nu hade jag tydligen en supernormal förlossning, ca 13 timmar från första värk till delivery men jag upplevde det som RÄTT jobbigt ändå. Bl a fick jag krysta i nästan 2 timmar, men hey:
- Here we go again! Hoppas att vår nr 2 som kommer till våren går liiite fortare! ;D
Det är så mysigt att läsa din blogg - Tack för det!
Till er alla som läser Ann-Louise blogg.
Nu kanske ni förstår varför jag är så otroligt stolt över henne och att vara hennes mamma, mitt barnbarn och Peter.
Kramar mamma
Wow, det var starkt.
Mitt vatten fick 2 dagar innan alla värkar kom
Det vill jag lova var jättekonstigt. Hade aldrig hört om det förut. Nog för att man hört många förlossningshistorier den ena värre än den andra Men min skiljde sig rejält från dem.
Spydde o tömde tarmen samtidigt, som värsta magsjukeviset... Och det var bara början.
Men tur att allt bara tog 8 tim från första värken till sista krystningen.
När vi åkte in kom det en polisbil efter oss... Snacka om att jag svor. Men vi klarade oss från straff.
Ja, ja nog om mig...
Ha en härlig helg.
Kram U:)
Så vackert berättat! Det fina som finns mitt i all smärta och svett. Hoppas på att min förlossning går lite snabbare. Typ som att handla takeaway=) hahaha Kanske så gör det lika ont som att få ett myggbett också;)
Ha en fortsatt bra helg och ta hand om er därhemma!!
åh vad kul att få ta del av det mest speciella i ert liv! älskar ditt sätt att skriva, underbart bra!
kram
Men tjoho!!
STORT grattis från oss! (Speciellt från Hollie)
Vilket underbart namn, Charlie :)
åhh vad roligt att läsa! jag får rysningar! så himla duktiga ni var! grattis, igen :)
Jodå, visst 17 finns det en tår i ögat!! =)
Måste säga att du skriver väldigt roligt i din blogg=) Då menar jag med humor alltså=)
Nawe, så gulligt, måste vara världens underbaraste känsla:=). Själv är man så jäkla nervös så in i norden kommer få skrika för kung och fosterland, vågar inte ens tänka på smärtan. Din stålkvinna i 40h, shit alla hattar av för dig.
Tack för en underbar blogg
