I begynnelsen
God kväll gumman..Vilken vecka är du på första bilden? Inte långt kvar för er...bestämt namn ? Sås vårt att välja finns så många att välja mellan,,,:)Hoppas att tisdagen har varit en skön dag för dig..Ha en skön kväll.krammar
Näe, den första magen var kanske inte så mycket att hurra för :) Nu är den ju jättefin!
Jo jag fattar vad du menar, man såg ju själv direkt att man var med barn å trodde att det syntes. Du är så gosig lilla vän!! Om jag får säga min mening med att jobba så gör det så länge du bara orkar. Jag min klant tog mamma ledigt en månad innan födelse med mitt första barn å med han gick jag över 17 dagar...å den väntan va värre än alla 9 mån...hehe. Så om du klarar det till 17 okt tycker jag det är bra. Men sen behöver du vila innan oxå!!! Ha en bra kväll gumsan!! kram
Oj vilken skillnad, tänk att ett litet pyre fått plats i den nästan obefintliga magen. Syns att det inte är lång tid kvar nu iaf, jag läser varje dag ska du veta =)
kram
Haha sådär är det med min första magbild också.
Visserligen så är det en bula där, pytteliten och jag tyckte den var sååå stor då hahaha :)
Hi hi nej man liksom "tvingade" fram den... då!.. ;)
Känns som det var nyss du berättade det för mig :P Men det var det visst inte!
Vilken skillnad. När beräknas bebin komma?
Vilken lycka när det började puta lite! Man ville ju att hela världen skulle se! ;) Kram
Jag minns mycket väl hur det kändes min son fyllde 10år nu. Men man blev liksom uttöjd från insidan det spännde och känslan att vara "jättestor" när det inte ens syntes något var ju total. Byxorna som man var tvungen att sätta gummiband i för att kunna knäppa dem. Jobbigt när man skulle på toa så ofta bara. Och alla dessa mammakläder som var så svåra att beräkna om man kunde ha dem 1 månad eller mer. De är ju svidyra eller va dyra när jag köpte iallafall. Men jag lånade ioförsig "blivande pappans" kläder. Storskjorta och jeans *ler vid minnet.
Jag minns att jag kände på mig att nu måste vi upp med säng, garderob och skötbord 1månad innan beräknad ankommst. "pappan" ville inte men tur att man stod på sig för vi hann precis (2v) så ville han ut.
Lycka till. Det är underbart o jobbigt på samma gång. Livets mening.
Haha, jag har en nästan exakt likadan bild från början av min graviditet:) Om man tar fram lupp och granskar suuuuper-noga kan man vagt skönja den lilla buktningen på fotot!
Det är speciellt det där när man skymtar första bulan :)
Haha, nä den första bilden var inte direkt chockerande stor!
Jag älskar före och efter bilder. Det är så roligt att se! Hoppas allt kommer gå bra :) kram på dej






