
...fick avsluta den här långa dagen.
Esther har opererats idag.
Igen. Förhoppningsvis var det här det sista rumpestumpsingreppet någonsin.
De [Ja, de rackarna är två. Par i brott minsann.] som har ställt till med så mycket elände vid ett par tre tillfällen är äntligen borta. Ett minne blott.
Skönt tänkte jag skriva men det känns aningen fel i det här sammanhanget. Jajja ni fattar vad jag menar. :) Kort och gott så kommer hon
inte besväras av dom något mer.
Nu hoppas jag att det onda ska försvinna fort-fort-fort och att min älskade lilla Esther snart ska må bra igen. :)