Vart tog tiden vägen?
Förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från Charlieplutten superdupermånga timmar varje dag. Jag kommer sakna ihjäl mig...
Ja vem skulle inte sakna honom han är ju söt som socker.
KOmmer Charlies pappa vara hemma nu?
hihi, jag saknar Elias typ nästan direkt då jag har lagt honom för kvällen. Man är bra fånig som morsa, haha!
Kram kram!
Ja, visst går tiden fort. Visst kommer du att sakna plutten, men du kommer också säkert att kunna tackla det på ett bra sätt. Ska Charlie börja på dagis eller tar pappa över nu?
Hur gör jag för att ha dig på bloggkoll? Har inte använt mig av det tidigare.
Kram
Det har verkligen gått fort.
Han har blivit så stor. Är kul att se hur mycket han växer.
ja herregud. jag har bara 1 1/2 månad kvar hemma.... nu fick jag ångest. tur att jag pluggar så att jag e hemma ganska mycket ändå. men usch ja det e läskigt hur snabbt allt går!
Går Charlie helt själv nu? Duktigt. Leya mesar fortfarande håller man en hand eller ett finger på ryggen så går hon haha. Mest psykiskt nu.
kraaaam
Tredje kommentaren uppifrån:
Svarar här eftersom namnet/bloggadressen oturligt nog föll bort. Det är Peters tur att vara hemma sen. Han ska vara hemma med Charlie i åtta månader. Du blir medlem på bloglovin här: http://www.bloglovin.com/ :)
Det är förfärligt att börja jobba, men ändå fantastiskt att få längta hem också. Att verkligen ta vara på tiden man är hemma. Jag har nyss börjat jobba (iofs halvtid) och min plutt är 8 månader. Jag värdesätter tiden hemma med honom på ett helt annat sätt nu, och det är också underbart!
Åh, så fina bilder!
förstår det. jag kan tänka mig att det går sjukt fort när man har en liten som växer fort också. han är så fin :D
Usch ja, jag hade ångest i flera månader innan det var dax att lämna mina för att återgå till arbetet igen. Passa på att njut av den ledighet ni har kvar tillsammans
unredbara bilder!! jag kollar och väntar varje dag på att dina nya roliga söta och fantastiska bilder ska uppdateras!
Men är det inte helt underbart fantastiskt att en liten nykläckt plutt på ett års tid förvandlas till en hel liten människa; med personlighet, uttryck, vilja och vanor? Som kan gå, skrika högre än högst & skratta så hjärtat kniper?
Förstår att det känns ledsamt att er första år snart är till ända men fortsätt NJUT!!!
Mmmmm, det är heeeeeelt galet vad fort det går!!! Har oxå jobbångest, vill inte...
Ha en bra dag! Kram!
Usch ja, det där känner man igen... ...vad fort det går!
finaste du, jag minns det som igår när jag lämnade ville på dagis första gången, det var JAG som grät hela dan. själv hade han lattjat runt och haft skoj. jag har haft en vansinnigt separationsångest genom åren, kanske tydligare hos mig då jag är ensam med min lille men vet du, man klarar det, helt otroligt men man gör faktiskt det! störstaste kramarna till er! mini
Hej älskar dina bildcollage! Är det ok att jag lånar igen och visar på min blogg. Jag tycker de är så roliga?!
ja, de går fort när man har roligt.. de brukar ju heta så. Men jag tycker de borde va tvärt om. Gå fort när man har tråkigt och långsamt när man har roligt..
njut nu den sista tiden. kram
Kan inte annat än bara lida med dig!!! Jag kände EXAKT likadant!!!!! HUA!
Lycka till-kram!
Ni får la skaffa en till så kan du snart vara hemmamamma igen!
;o)
Uga - Ja det har verkligen gått så rasande snabbt. Läskigt! Det kommer säkert att bli himla konstigt och jobbigt, men det går ändå. Tur att det är några månader kvar!
vet du. jo, tiden går fort.. men, jag tyckte det sköna med att börja jobba var att jag kunde uppskatta tiden med EmmaLi desto mer. vardagen blev mer speciell liksom. nu började jag iofs jobba 60% när hon var knappa åtta månader (Mattias ville vara hemma lite också ;) så hon var rätt liten då, men i vilket fall uppfattade jag mig själv som mycket bättre förälder efter att ha fått "tillbaka" en del av min gamla identitet. den som vuxen, om du minns ;D
Den längst upp till höger är hur söt som helst!!
Så det finns fler med tidsångest - jag är alltså inte ensam. Börjar jobba om sisådär 2 månader och har nog ångest för det mesta kring det där - att tiden går för snabbt, inskolning, att hämta-lämna-levapusslet drar igång igen, att jag får se så mycket mindre av mina barn... När man väl är på jobbet är det helt okej - men den tiden är ofta det lilla i sammanhanget. Well well. Bara att gilla läget!
