[En bulle ur ugnen II]

Har känt mig totalt utsliten, det är därför det varit så tyst här. Jobbade min sista dag i fredags och nu försöker jag tokladda batterierna så gott det bara går inför vad som komma skall.

Längtar och håller tummarna för att allt ska gå bra och att det inte ska ta 40 timmar (som det gjorde med Charlie). Vete fan om jag pallar det! :P

Hur som helst.

Tack för alla rara kommentarer! Jag/vi mår bara bra och jag skriver när det är dags. :)

Sover minimalt och har riktigt jobbiga förvärkar/sammandragningar. I natt trodde jag nästan att det var något på gång men det var det som tur var inte.

Det känns lite overkligt att det inte är så lång tid kvar. Overkligt på ett helt underbart sätt. Tänk, snart är vi en till. :)

Har en hel del förvärkar och sammandragningar. Speciellt när jag anstränger mig och rör på mig mycket. Sen har alla skor plötsligt blivit fasligt trånga. Jag tror att jag har börjat samla på mig vatten. Skulle det bli riktigt illa får jag väl "låna" Peters 44:or. Haha! Pricken över i:et eller grädden på moset vad gäller graviditetskrämpor är ändå halsbrännan. Fy faen säger jag bara! Den är från hell! Bokstavligen.

Idag har vi varit på tillväxtultraljud. Allt såg bra ut! Skönt! Jag har inte mått så bra under den här graviditeten (till skillnad mot förra). Skitsjukdomen har envist gjort sig påmind vilket gjort att jag behövt ta kortison på daglig basis. Urs! Nu handlar det inte om några stora mängder som jag blivit ordinerad att ta men det känns ändå skönt att ha kollat upp att allt är som det ska. :)

Förra fredagen träffade jag supergoa och fantastiskt duktiga Mette för en gravidfotografering. Jag känner mig alltid så sjukt obekväm framför kameran (tillgjord och stel som pinne) men hon fick mig verkligen att slappna av. En stor eloge för det! Det här är några av bilderna som togs. Fler kommer vid ett annat tillfälle. Tusen tack Mette! Jag är så himla himla nöjd! Vilket fantastiskt roligt minne att ha. :)


Bilder: Fotograf Mette Ottosson

Nu börjar det bli jobbigt att knyta skorna. :P

Toklängtar! ♥

Funderar ganska mycket kring kommande förlossning. På hur apdålig jag var på att andas genom värkarna förra gången* och att det tog 40 timmar! Fyrtio!? Det är ju helt galet. Hoppas verkligen det går lite fortare den här gången. Jag menar, nu har ju någon redan snitslat banan så det borde väl inte vara så svårt att hitta ut? Behövs ju knappast karta och kompass. :P 

Funderar också mycket kring smärtan. På hur fruktansvärt jävla ont det gjorde (och kommer att göra) och att jag bara ville packa ihop och gå hem.

Samtidigt ser jag fram emot det. Jag längtar! Det är så sjukt häftigt! Helt makalöst fantastiskt! Vilka urkrafter kroppen ändå besitter. :)

*Note to self: Glöm för bövelen inte bort att andas den här gången kvinna och gör det gärna rätt. Det gör inte mindre ont för att du håller andan.

Haha, älskar humorn! Min favorit är en som det står "I do all my own stunts" på. Haha, det är så klockrent! Bodysarna finns att köpa på Oii bland annat. :)

Helt normalt att köra två mil bara för att få tag på "rätt" bearnaise. Blå bands nya finns inte att få tag på närmare. Jag har kollat. Finkammat varenda matvarubutik så att säga.

Förra graviditeten hade jag cravings efter ketchup. Heinz skulle det vara. Det gick inte med någon annan. Den här gången är det bearnaisesås som gäller och då Blå bands nya.

Nu har jag i alla fall så jag klarar mig i ett par dagar. Lycka! :P

Vaknade redan vid fyra idag. Pigg som en pelikan. Att det ska vara så svårt att sova. #%#!!¤$?!!!

Det har inte hänt så mycket de senaste två veckorna förutom att jag har gått upp ett par kilo i vikt och det är jag glad för. Gick ner i början av graviditeten på grund av att jag kjäktes så mycket och mådde så illa. Blärk! Nu har det tack och lov vänt och jag mår jättejättebra! :)

Kan inte sova om nätterna längre. Jag vill men det går faen inte hur jag än försöker. Kroppen går på högvarv. Den liksom bubblar av energi och jag kan inte ligga still. Jag skulle kunna springa en mil, städa ett hus eller rensa en vind. Men det går ju inte så istället bäddar jag ner mig i soffan, kollar på TV eller en film. Ganska mysigt men ändå?! Jag vill ju sova.

Precis så här var det när jag var gravid med Charlie också. Jag hoppas det vänder. Eller i alla fall att jag får behålla lite av den där bubblande härliga energin dagtid också. Det är något jag inte fått göra hittills...

Ultraljudet igår gick bra! Det var så fantastiskt att få se den lilla krabaten i magen igen. Helt obeskrivligt. Det beräknade förlossningsdatumet blev framflyttat till den 14 maj vilket betyder att jag är i v 19 nu och inte 20. :)

Då ska vi på ultraljud nummer två. :)