[En bulle ur ugnen II]

Andas.

Nu är den som kom bort, som kom rätt, där beställningen hade blivit lite fel för de hade blandat ihop två olika och där det till slut ordnade upp sig när de beställde en ny ääääntligen häääär. Och den är jättefiiiin!



Bara en pytteliten men ack så viktig detalj som saknas, sen är allt klart. Gissa vad?

Ja, det börjar på b... :P

Idag jobbar jag min sista arbetsdag på ett bra tag. Det känns jättekonstigt men framför allt skönt. Jag behöver verkligen vila nu. På alla sätt och vis. 

Så idag vid fem kommer jag att *skutta iväg och hoppa rakt ner i mysbrallorna som jag tänker leva i ända fram till den stora värparedagen. Gud så skönt... :P

* [Läs att jag stånkande kommer att träää på mig dom. Viss korvskinnsvarning.]

Vet inte riktigt vad som händer och sker idag, men något är det. Magen drar ihop sig från alla håll och kanter och blir stenhård. Och så gör det ont. Det är en molande värk som ilsknar till lite då och då. Det är till och med så jag har brustit ut i ett och annat:

-Aaj!
 
Riktigt så här har det inte känts tidigare utan då har det varit "snällare". Ska ta ett varmt bad och se om det känns bättre efter det...

Det är tänkt att delar av den ska bli en bok som vi någon gång kommer att ge till huvudpersonen i hela det här dramat. Vårat barn. 

Tänk vad häftigt att få kunna ta del av den här fantastiska resan, alla små och stora händelser, funderingar och vardagliga bestyr som kretsar kring just dig från den allra första början...
 


Nu får vi bara hoppas att jag orkar hålla på länge så det blir en riktig tegelsten att ha i bokhyllan för bullen i ugnen... :P

Barnmorskan tyckte att hjärtljuden var lite ojämna så hon skickade vidare mig och Peter till förlossningen. Väl där fick jag sitta kopplad till en CTG-apparat som kollade bebisens hjärtslag. Efter ett tag fick vi veta att allt var precis som det skulle. 

Lättade?
JAAA! 

Fy att skrämmas på det där viset.
Inte ens född, och har redan gett oss gråa hår...

Idag är det dags för ännu en rutinkontroll. Förrutom det vanliga så ska vi prata igenom förlossningsbrevet. Har inte skrivit så mycket mer än att jag vill ha all den smärtlindring som jag kan få (utom kvaddlarna) och att jag gärna vill ha lavemang innan. Om jag hinner det, vill säga. :P



Jag vet att det förmodligen kommer ut helt naturligt när man ligger där och tar i för kung och fosterland i alla fall... 

Men! Det känns liksom inte som jag vill tänka på nummer två de närmaste dagarna efter att ha värpt. Det räcker med nummer ett. Aj, aj, aj. 

Annars har jag skrivit att det bara är att köra på. Jag har fullt förtroende för personalen och vet att det gör sitt allra bästa. Har inte byggt upp någon inre bild om hur det hela kommer att te sig nu innan, för jag vet att den bilden förmodlingen kommer att raseras. Jag vet bara att jag är laddad som sjutton...