Dagen idag
Idag ska jag på sån däringa efterkontroll. Lite smånervöst faktiskt. Måtte nu pläjset vara intakt och möblerna stå där de ska. Ja, ni förstår nog vad jag menar.
Ska till "galenpannan". Vi har samma sjuka humor. Ja, det var hon som skämtade om att mitt hivtest inte såg så bra ut vid ett tillfälle och att jag skulle ringa Poolia vid ett annat. Ja, då när jag inte kunde ta mig upp från britsen med min jättejättemage.
Så jag kan ju inte låta bli att undra ( med viss oro) vad hon kan ha för skämt på lager idag. :P
Lycka
Värpningen/förlossningen
I vilket fall, när Peter kom hem från jobbet åkte vi till IKEA. Jag var rädd att värkarna skulle avta (som de kan göra) så vi tänkte att det var lika bra att hålla igång. Sagt och gjort, en runda på IKEA blev det. Och värkarna? Ja, de kom tätare.
Under natten försökte jag sova men det gick bara inte. Framåt morgonkvisten gjorde det riktigt ont och värkarna kom med 5 minuters mellanrum så vi åkte upp till förlossningen. Var bara där och vände. Jag hade inte öppnat mig tillräckligt mycket så det var bara att åka hem igen.
Mamma och Peter hjälpte mig genom dagen. Ibland hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mamma masserade ryggslutet och Peter satt framför datorn och klockade. Han var så trött att han somnade mellan varje värk. När jag gnydde/skrek NU, vaknade han till och tryckte på mellanslagstangenten för att registrera ännu en värk och sen somnade han om igen. Kan förresten rekommendera Värktimer.se för de som ska till och värpa. Riktigt bra sida.
Jag var verkligen sämst på att andas igenom smärtan. Spände mig som bara den och då gjorde det såklart ÄNNU ondare. Men det är bra fiffigt ändå... att kroppen låter en vila mellan värkarna. Det tackar vi för.
Framåt halv fyra på eftermiddagen stod jag inte ut längre. Jag var helt knäckt och hade inte sovit på trettiotvå timmar. Så det blev till att åka upp till förlossningen igen och då var jag öppen 6 cm. Hallelulja! Fick äntligen lite lustgas och så fick jag hoppa i ett varmt bad som var omgivet av levande ljus. Helt underbart! Det där badet blev dock inte så långrandigt. Lustgasen var ju kvar på rummet. Stod ut i 20 minuter och sen var jag snabbt tillbaka och inandades det där fantastiska igen.
Vid sju på kvällen fick jag EDA. Det var som att komma till himmelriket. Bokstavligen. Vid tio gick vattnet och vid elva eskorterade Peter runt mig ute i korridorerna i en sådan där käck gåstol. Hade aldrig klarat det utan honom. Alltså, hade inte klarat värpa utan honom. Gå i gåstol? No problemas... :P (Peter, du är bäst! Alltid så glad, positiv och lugnande. Tack för att du finns!)
Runt midnatt blev jag plötsligt jätteyr och började kräkas och i samma veva gick fosterljuden ner. In i rummet kommer diverse sjukhuspersonal inspringade. Vi blev jätterädda! Som tur väl var så återhämtade sig fosterljuden snabbt.
Jag fortsätter dock att må riktigt kasst. Kräks, är jättetrött och vågar inte blunda för att jag är rädd att jag aldrig mer kommer att vakna igen. Allt kändes jättekonstigt. Det var som att jag befann mig i en bubbla.
Vid tre började jag krysta men det hände inte så mycket. Vid fyra kontaktas en läkare på grund av för svaga krystvärkar. Nu skulle de ta hjälp av en sugklocka. En sugklocka!? Enligt Peter sa jag här något i stil med "vårt barn ska inte få något conehead" och så tog jag i lite till.
Med hjälp av mina sista krafter, världens bästa Peter och lite yttre press föddes sen underverket. Vår älskade lille Charlie! Och i samma ögonblick som han föddes försvann all smärta på en millesekund. Kroppen är fantastisk.
Och så låg han plötsligt där på mitt bröst. Vågde först inte röra honom för jag trodde inte det var sant. Har aldrig i hela mitt liv upplevt något så mäktigt. Det jag kände då går inte att beskriva med ord. Det var och är fortfarande helt fantastiskt!
Sen var det den jäkla moderkakans tur. Den ville ju för bövelen inte lossna, utan satt fast. Hua! Min stora skräck. Efter femtio minuter och diverse försök lossnade den i alla fall. På håret! Hade ju inte varit kul att avsluta det hela med en operation.
Kort och gott så pågick det hela i cirka fyrtio timmar och jag var vaken i ca två och ett halvt dygn. Har aldrig känt mig så schleeeeten tror jag.
Galet, men jag skulle kunna göra om det här NU på direkten utan att ens blinka. Vi fick ju en Charlie! :)
Tio dagar senare...
Under själva graviditeten var jag aldrig särskilt orolig för själva förlossningen utan jag var mest orolig för hur det skulle kännas efteråt. Föreställde mig att det skulle vara hemskt smärtsamt och krävas määängder med Panodil och bredbent vankande innan det skulle kännas någorlunda ok igen. Jag har tagit sex Panodil sen värpningen. Det är allt.
Ingen kropp och förlossning är den andra lik, det vet jag. Vi har alla olika förutsättningar och det är mycket som kan hända.
Jag är bara så förundrad över hur kroppen fungerar. Det är ju helt fantastiskt att den läker sig så fort efter en så stor påfrestning.
Vilken najs sörprise
Gick upp ca 16 kg totalt under graviditeten. Fyra av dem ligger och sover just nu och ytterligare några till försvann under förlossningen. Men resten? Vart tog de vägen så fort...?
Goda nyheter
Brb
Frulle framför Nyhetsmorgon
Jag har det allt bra jag. Nu får jag plats med både frukosten och fjärrkontrollen... :P
Någon lyser fortfarande med sin frånvaro...
Har varit hos barnmorskan nu på förmiddagen. Mina värden ser tack och lov bättre ut och det känns skönt. Var lite småorolig där ett tag. 
Bebisen verkar dock inte vilja ge sig till känna ännu. Kan det bero på det dåliga vädret? Jajja, inte så mycket att göra. Vi väntar vidare. Otåligt. Men ändock...
Värpningsseismografen
Att städa exempelvis, det gav knappt märkbara resultat på värpnings- seismografen. Se Kalmar ta SM-guld? Inga utslag what so ever och det gav inte den starka maten heller.
Den långa långpromenaden blev dagens höjdpunkt. Yey! Resultatet var slående. Det blev nämligen en och annan sammandragning plus några teasers/förvärkar. Det ni! :P
To be continued...
En liten sak till lilla mamsen
För att förhindra att det bli slitskador i parketten när vi har åkt in till förlosssningen så har vi köpt något litet som kan hålla mamsen sysselsatt i en timme eller två. 
För känner jag henne rätt så kommer hon irra runt här i lägenheten som en osalig ande. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Ja, ända tills det har bildats en stig eller två. Så denna gåva (400 g, trekantig och god) är i rent egoistiskt syfte... ;-)
Nejda.
Men något litet ska hon allt ha när hon är så snäll. Hon har nämligen stått "stand by" och står fortfarande, redo att köra hit på direkten för att vara hund- och kattvakt. Så det här är bara ett liiiitet tack. Jag hoppas verkligen att vi snart får ringa och fråga om du är "ready for take off"?
[Host]
Soon to be grandma... :P
En och annan liten teaser (förvärk), det är allt...
Så vi passar på att åka över till Öland en runda. Ska bli skönt att komma utanför 50-skyltarna och se något annat än Kääälmars gator och torg.
Knasigt det här med att gå och vänta och längta efter att det ska börja göra ont. Helt bisarrt egentligen. Men det är ju en positiv smärta. Jajja, inget är som väntans tider. Förr eller senare kommer den ju ut...
Same same but different
Det visade sig att det inte hade blivit någon förbättring (högt blodtryck och äggvita i urinet) så vi blev uppskickade till förlossningen. Väl där fick jag ligga kopplad till en sån däringa klatchig ctg-apparat och så togs det blodprover och någon odling.
Allt såg bra ut (ingen fara alltså) även fast det inte är helt bra. De ska kolla upp allt igen på måndag.
På måndag?!
Vad fasiken, nu får det allt ta och bli lite action här!
Give me some pain. I'm bored... :P
Näe, ingenting än...
Tror att vi får börja jobba på det där självförtroendet på direkten. Verkar ju vara en blyg/pryd liten rackare som gömmer sig där inne... :P
Ska iväg och ta nya prover och kolla blodtrycket nu på morgonkvisten. Får hoppas att det ser bättre ut idag. :-)
Nope
Ingen liten bebis än utan jag är fortfarande jättejättegravid. ;-)
Känner mig tack och lov piggare och friskare idag. Pju. Att ta det lugnt och vila verkar göra susen så jag fortsätter med det. Det har verkligen gått upp och ner den senaste tiden. Ena dagen har jag kännt mig hur bra som helst och riktigt stålmannenstark och sen har allt plötsligt ändrats och blivit raka motsatsen.
Hoppas nu bara proverna ser bra ut imorgon om jag fortfarande är ovärpt då. Man vet ju aldrig. Alltså om jag fortfarande är ovärpt eller ej. Det är olidligt spännande just nu. Det kan ju lika gärna hända idag som om en vecka. Åh, detta väntlängteri! Man kan bli tokig för mindre. :)
Jag gör gladeligen om det här igen utan att ens blinka om jag får möjlig- heten. Den här resan har varit och är helt fantastisk!
Eländet fortsätter
Omöjligt
Oj, ser ut att bli en jobbig dag. Det här tror jag kräver sin frukost minsann...
Min lilla följeslagare
Älskade lilla Esther. Hon lämnar aldrig min sida och följer mig vart jag än går. Det märks så tydligt att hon vet vad som är på gång.
Jag tycker att det är helt fantastiskt. Hon är så medveten. Djur känner och vet så mycket mer än vad vi tror att de gör.
Jag är inte det minsta orolig för hur det kommer att bli. Esther kommer att få vara med på precis allt fortsättningsvis också. Ja, allt utom den där (svälj) förlossningen då... :P
Peter tycker jag är lite som Skalman i Bamse just nu...
Stålis
I vilket fall så känner jag mig som stålis (stålmannen) idag och så äter jag som en hel häst. Jag hade massor av sammandragningar och förvärkar igår och de blev inte direkt bättre av att spatsera runt på Ikea. Det kanske bara blev för mycket eller så var den där prinsessbakelsen och halloweenkakan jag proppade i mig...
Esther öppnar paket.
Nämen?
Oj, det var som sjutton!
Vi var hos barnmorskan igår. Allt såg finfint ut. Hon gissar att bebben kommer att väga 3400 g om den kommer runt utsatt datum. Ska bli kul att se om det stämmer på ett ungefär. Jag är så nyfiken på vad det är?!
Idag blir det en bara-vara-hemma-och-skrutta-runt-i-mysbrallorna-dag. Skönt. Jag har överskottsenergi så det räcker och blir över för två. Känner mig glad och bubblig. Hubbabubblig... :P
En helt färdigbakad (inte så liten) kaka...
Gravid i 40:e veckan eller trettionio veckor gången om man föredrar att räkna så. Dagsaktuell vikt är 75 kg. Vilket betyder att jag har gått upp ca 15 kg totalt än så länge.
Nu ska den bara ut också. Eller bara och bara? Kan erkänna att jag är lite nervös. Oh lord! Men mest av allt är jag laddad. Vi håller på att längta ihjäl oss och är så himla nyfikna på vad det kan vara för någon liten person som snart kommer kika ut. Bara den inte ångrar sig när den får se oss, vänder i "dörren" och kryper in igen... :P
Nä, nu får du allt komma ut! Vi lääängtar efter dig... :)
Helt hopplös
Jupp
Pigg idag också. Vad skönt!
Nu känns det verkligen som när man var liten och gick och väntade på att tomten skulle komma på julafton. Förväntansfull? Mhm!!! Känslan är obeskrivlig.
Bara en ynka liten vecka kvar till beräknad värpning.
Oh lord!
Håller på att packa väskan
Jajja, lika bra att få ordning på lilla väskan så man slipper tänka på det när det väl är dags. Det är så skönt att vi har så nära till värpningsfabriken, den ligger bara några ynka kvarter bort...
